Nattblogg.

Sitter här och har en massa tankar i mitt huvud.
Jag vill så mycket med mitt liv men det känns som jag sitter fast, att jag står och trampar på samma ställe hela tiden utan att komma varken framåt eller bakåt.
Det är inte det att jag inte trivs med mitt liv, jag är lycklig och jag trivs med min omgivning. Jag vill bara ha mer.. Ett jobb och ett eget boende. Att kunna försörja mig själv och inte behöva leva på alla andra runt omkring. Jag vill inte behöva gå till arbetsförmedlingen för att få ekonomiskt stöd, jag vill inte behöva ringa mamma eller pappa och be om en hundring där och en hundring här, jag vill inte behöva be min pojkvän om pengar, jag vill jobba och kämpa för att tjäna mina EGNA pengar.
Jag vill känna att jag kan ta hand om mig själv, jag vill inte vara beroende av någon.
Det är min dröm, att kunna ta hand om mig själv. Att kunna flytta ihop med min pojkvän i den där mysiga lägenheten, kunna unna mig en shopping dag på stan med någon, bara att spontant kunna ta en fika på stan med en kompis utan att behöva tänka på om jag inte behöver den där hundringen till annat ändå..
Det är konstigt det där. När man väl har ett jobb så finns det alltid något man klagar på. Att man får gå upp för tidigt, att det är stressigt, att man inte kommer överens med människorna på jobbet. Just nu ångrar jag ALLA gånger jag klagade när jag kom hem från min timanställning. För då hade jag ett jobb, även om det "bara" var några timmar i veckan så tjänade jag rätt bra i månaden och ändå klagade jag. Nu när jag tänker tillbaka så blir jag rätt så besviken på mig själv.

Är det såhär det ska vara?
Att när man inte har ett jobb så skulle man kunna ta vilket skit jobb som helst bara för att tjäna egna pengar? Men när man väl får det där jobbet så kommer man ändå hitta någonting att klaga på.

Aja, som en person sa till mig, du måste ta varje "nej" som ett steg på vägen.
Sant?