Tankar.

Satt och läste igenom en del av mina gamla blogginlägg från förra hösten.
Och i flera inlägg så hade jag skrivit att jag inte litade på killar och att kärleken inte längre var något fint för mig, utan bara något jobbigt och smärtsamt.
Idag ser jag kärlek som något helt annat, något underbart och något fint som man delar med en annan människa. Kärlek för mig är nu något som får mig att le, kärlek är något som får mig att kliva upp ur sängen varje morgon med ett leende på mina läppar, kärlek är en trygg famn, ett leende, allt som gör livet värt att leva.
Jag har fortfarande svårt att lita på personer i min omgivning, det gäller inte bara killar.
Att någon ska lita på en är inget man bara får - det är något man förtjänar.

Jag tar fortfarande inget för givet. Utan jag ser mina underbara pojkvän och mina vänner som ett lån, som en blomma som man måste vattna varje dag för att den inte ska vissna.