Funderingar?

När jag stog och sminkade mig imorse kom jag och tänka på balen, och det fick mig att tänka på att jag inte vill gå på balen själv, vilket fick mig att tänka på kärlek.
Liksom, vad är kärlek egentligen?
Det kan vara så mycket som man kan kalla kärlek, kärlek mellan syskon, kärlek mellan familjen, kärlek till vänner, men det jag tänkte på var kärleken till en annan människa - en person man inte känner innan, en helt främmande människa som helt plötsligt får ens hjärta att slå lite fortare, ens kinder att bli röda, en person som gör att man nästan svävar fram över marken.
Är det så att man själv går och bestämmer vem man ska bli förälskad i? Ser jag en kille på stan och tänker: "Han skulle jag nog kunna vara tillsammans med, han är så snygg." ?
Vad är det egentligen som får oss att "välja" så att säga.
Man väljer inte vem man ska börja tycka om, vem man ska älska. Man väljer inte den som man vill dela livet med. Den kommer in i ens liv, när man minst anar det.

Man går och tänker på att man inte vill vara själv, att man vill hitta någon att dela allt det där speciella med.
Kanske man letar för mycket? Man kanske bara ska låta det vara tills ödet för mig och min drömprins tillsammans?

Hur vet man att man är kär? Jag menar, verkligen kär?

Jag har känt mig riktigt kär en gång i livet, än så länge i alla fall.. Är ju inte så gamal än.
Det var min första och min största kärlek.
De känslor jag kände då, har jag inte känt sen dess.
Okej, jag har gillat och tyckt om, men har aldrig haft den där riktiga kärlekskänslan så att säga.
Vill bara att någon ska komma in i mitt liv och ge mig de där känslorna igen.
Vill känna det där riktiga pirret i magen igen..