"Jag vet aldrig någonting"

Haha, Emils kommentar vid maten när han fick reda på att vi hade prov och inlämningsuppgift i religon.

Men sådär kan jag också känna ibland, att jag inte vet någonting.
Tills igår trodde jag att jag hade allt under kontroll i mitt liv, men det hade jag inte. Inte ett dugg koll..
När man får höra av en person, som man tycker om hur mycket som helst, han han tycker om en tillbaka, att han inte kan tänka sig att vara med någon annan och att hans hjärta tillhör dig. Då är man den lyckligaste människan i världen, inget kan förstöra det underbara som har skapats.
Men lika fort som man kan bygga upp någoting, så kan man riva ner det.
Jag sa inte att det var vi, för det kan inte vara vi, än..
Vi var med varandra för att vi kände något, allt vi gjorde med varandra hade en betydelse.
Alla sms, samtalen på msn, de stunderna vi hade med varandra - är de borta nu?
Ska vi bara glömma att allt ens har hänt?
Jag vill inte göra det och jag kan inte göra det. För du har satt djupa spår i mitt hjärta, att bli bara vän med dig nu efter allt det här, känns omöjligt..
Men jag ska inte tvinga dig att känna något för mig.. Det är också omöjligt, känslor kan man inte styra, även fast jag just nu skulle vilja kunna det.
Då hade jag gjort så att jag inte längre tyckte om dig på det sättet, utan bara som en av mina vänner.
Jag säger inte att jag hatar dig nu på något sätt, man måste göra val här i livet.
Du vet tyvärr inte vad du ska välja än.. Vilket gör det ännu jobbigare.
Ska jag gå och vänta på dig? Eller ska jag svälja klumpen som jag har i halsen, glömma bort att jag har ont i magen och gå vidare?
Jag kan inte göra något sånt fören jag vet vad du vill. Och det vet jag inte än.

Snälla..
Ta mig långt härifrån, bara för nu.