"So far away - from real life"

"This time, This place

Misused, Mistakes

Too long, Too late

Who was you to make me wait

Just one chance

Just one breath

Just in case there’s just one left



‘Cause you know how I feel"









Jag har lärt mig en värdefull läxa, att inte ta någonting för givet - att varje dag vara redo för att en enda liten små sak, kan förändra livet.

Att en liten sak, så liten att man inte ens skulle märka det annars, kan riva ner hela ens tillvaro.

Jag förstår mig inte på mig själv ens, jag låtar en person, en enda person av 9 miljarder i världen förstöra mig, trycka ner mig och gå över mig.



Jag vill inte känna såhär, vill vara glad så som jag var förut.

Tror inte du förstår, du säger bara att du är ledsen. Du kanske är det, men för mig betyder de orden ingenting! Du säger att du fortfarande har känslor för mig, men jag menar, om du nu verkligen har det, hur kan du då gå och vara så osäker på oss två? Om du nu kände så starkt för mig, så borde inte ens de där tankarna finnas i ditt huvud.


Vet inte om jag har nämnt det här i tidigare inlägg, men jag litar inte på killar längre.. Jag ser inte kärlek som något fint och underbart längre. För mig är det inte så.
För mig är kärlek något som gör ont, något som sårar. Nu pratar jag inte om kärleken till familjen och vännerna, utan kärleken till en person.

Fan, som ni kanske hör så är jag jävligt nere för tillfället..
Alla som sitter och har ett underbart förhållande eller som är nykära måste tro att jag är den deppigaste människan i världen.

Jag är egentligen inte såhär, men jag har blivit sårad och sviken så många gånger och det visste du om. Du lovade mig att du aldrig skulle göra så mot mig, för jag var den enda för dig, du kunde inte tänka dig någon annan, även fast jag bad dig att inte lova något sånt..
Det var du som sa att du inte såg dig som singel längre, inte jag! Sen var det du som kom och sa att du inte var redo :/

Kan du förstå varför jag är lite arg, ledsen, förvirrad?